Natthumor

Natthumor är härligt. Sjukt att man kan skratta så mycket åt något som inte är roligt för fem öre… Alldeles nyss så fick jag en riktig jävla skrattattack då jag hittade denna video på youtube. Har sett exakt samma klipp tidigare utan att ha skrattat, men så fort jag blir trött så flödar skrattsalvorna. Jag låg nyss dubbelvikt på golvet och kippade efter andan men är väl någorlunda sansad just nu.

Förövrigt är skrattattacker riktigt roliga men de kan också vara pinsamma då de av någon anledning alltid sker vid helt fel tillfälle: Begravningar, tysta minuter och föreläsningar är bara ett fåtal exempel på situationer där skrattattacker ofta sker. Det jobbigaste är att man tänker att man bara ska småskratta lite tyst i några sekunder samtidigt som man hoppas att ingen hör eller ser något. Detta händer ju dock allt för sällan. Istället så bara fortsätter man att skratta, sekunder blir till minuter och det känns som om det ska fortsätta hur länge som helst.

Vid t.ex. en föreläsning så är det oftare en liten sak som orsakar attackerna än stora saker som själva helheten av en person. En annan utlösande faktor kan vara när man får en blick av någon annan i salen som har ett stort leende på sina läppar, man fullkomligt känner hur ett leende börjar tillkomma i ens eget ansikte och då är det inte långt ifrån en attack. Som tur är så har jag varit skonad från dessa pinsamma ögonblick under den senaste tiden, men när jag var yngre så var jag en hejare på skrattattacker.